Varför så gnällig?

Gissa om jag är spänd inför dagis, hihi. Tycker det ska bli såå spännande och se vad han tycker. Om jag känner honom rätt (vilket jag är ganska säker på att jag gör) så kommer han tycka att det är ritigt ball! Bara jag slipper jättemycket gråt...det är egentlgen det jag är mest nojig över. Att han ska gråta så att jag börjar gråta. Vilka problem egentligen...Jaja, jag längtar iaf! Han är såå uttråkad här hemma. Begav oss til Öppna förskolan idag, han tyckte det var skitroligt. Han lekte me flickorna och brydde sig nästan inte alls om mig. Han var helt slut efter 1 timmes bus. Så fort vi kommer hem börjar gnällandet. Jag kan inte lämna hans sida. Ska bli skönt (ja, faktiskt!) när han börjar gå. Då kan han gå efter mig. Eller det spelar nog ingen roll egentligen. Haha! Men jag undrar varför han gnäller så egentligen. Jag menar han gråter typ hela dagarna. Tycker så synd om honom, ifall det nu är något han vill säga! Oh, well...det blir väl bättre med tiden.

Semestern är bokad. Pappa fyller 50, och det ska firas i Italien. Så 9 dagar vid Gardasjön blir vi bjudna på. Ska bli såå kul och skönt! =)

Annars inget nytt. Jag kämpar på med viktväktarna. Har fixat nästan allt inför kalaset på lördag. Trots att man ska göra det lätt för sig så springer det iväg...tårtaffären väntar på fredag. Var ju där igår men hade HELT missat att dom bara har öppet fredagar och lördagar. Snopet! Jaja, får ta bilen på fredag när alex kommer hem! Det blir nog bra.

Nu ska jag nanna, lång dag imorn med ul och mammografi. Håll tummarna...har inte alls tid och lust med cancer nu! ;)